100-årig biograf med nostalgi

På långt håll syns det mörkrosa Folkets Hus i Ulricehamn. Som en bakelse ligger den med utsikt över staden och sjön Åsunden. Sedan den byggdes för mer än 100 år sedan har den fungerat både som föreningshus, föreläsningslokal, teater, biograf och bibliotek och som nu även innehåller två moderna biografer.

Det var 1902 som några medlemmar ur Ulricehamns Arbetarförening bildade ett aktiebolag – AB Föreningen – och beslöt att bygga ett föreningshus. Startkapitalet var 12 000 kronor, och i styrelsen ingick stadens apotekare, stadsfiskalen, en kopparslagare, länsträdgårdsmästaren, lokomotivmästaren och en handlare.
Ändamålet var bland annat att befrämja nykterhet och upplysning bland stadens invånare, och vid taklagsfesten den 15 december 1903 underhöll en mässingssextett.
Byggnaden var rejält tilltagen. Den stora teatersalongen rymde från början 500 sittplatser, och kulissen, målad av Wilhelm Sjölander, var mycket vacker med en sjö, gröna kullar och en björkdunge. Intill fanns ett rum för föreningsmöten, och styrelserum och bibliotek. Där fanns också en lokal för caféverksamhet och vaktmästarrum, och markplanet inrymde butiks- och lagerlokaler. De flesta rummen uppvärmdes av kakelugnar.

Teater och bibliotek
Stora salen användes troligen första gången den 10 januari 1905, då en doktor Flodén från Jönköping föreläste om ”Mästerskap af medeltidens bildande konst”. I januari följande år var det lite lättsammare program. Då ordnades dans till musik av mässingssextetten. 75 öre kostade det att komma in, och i priset ingick även kaffe och pausmusik från en större grammofon.
Invigningen ägde rum den 5 december 1905, då Hjalmar Selanders teatersällskap uppförde Ludvig Fuldas skådespel ”Livets maskerad”. Teatersalongen hade då fått en uppvärmningsanordning – ett acetylengasverk. Det var fest och glam och på teatercaféet serverades kaffe, bakelser, smörgåsar och konfekt.
Teaterlivet blomstrade därefter och under 1907 kunde publiken njuta av både ”Hamlet” och ”Ett dockhem”. Två år senare öppnades ett bibliotek i föreningshuset. Det var öppet en timma varje söndag, och man kunde låna såväl vetenskaplig litteratur som fack- och skönlitteratur. Boklånen kostade 40 öre per månad för icke medlemmar i arbetarföreningen medan medlemmar betalade 1 krona per år.

”Talande levande bilder”

Teatersalongen blev snabbt populär. Resande biografägare visade filmer, och eftersom elektricitet saknades upplystes filmprojektorn av fotogenlampa. Först 1913 installerades en fast filmapparat så Ulricehamnarna kunde gå på bio varje lördag och söndag. Biljettpriset var 50 öre för vuxna och 10 öre för barn. Nöjde man sig med att sitta på läktaren kostade det 35 respektive 5 öre.
Året efter gav nya Parisebiografen en föreställning med ”kolorerade sjungande och talande bilder”. Det blev succé förstås. Ändå gick affärerna dåligt. 1912 såldes föreningshuset på exekutiv aktion och inropades av en privatperson, direktör Friberg. Samma år gjorde denne en stor ombyggnad av huset. Scenen breddades med sex meter genom att klädlogerna togs bort, och ridån flyttades fram en meter för att scenen skulle bli djupare.
Dessutom installerades centraluppvärmning och varmvatten. I januari 1913 var det dags att återinviga teatern, som också fått nya kulisser och scendekorationer. Dessutom hyrdes källarvåningen ut till ett bageri och konditori, och tredje våningen inreddes till vaktmästarbostad.
Efter några ägarbyten med olika konstellationer övertogs fastigheten av tre medlemmar i Folkets Husföreningen 1927, men först 21 år senare ändrades namnet till Folkets Hus.

Raddades från rivning
Den vackra byggnaden förföll tyvärr under 1970-talet på grund av bristande underhåll, och framtiden såg dyster ut för den. Styrelsen ville riva den och planer fanns på ett nytt Folkets Hus. Men 1974 gav man upp dessa planer och i stället inriktade man sig på att renovera det ärevördiga huset. Två miljoner skulle en grundlig renovering kosta, men kommunen sa nej och förklarade att de kunde bidra med högst 321 000 kronor.
Då trädde företagare i Ulricehamn in med den lokala banken i spetsen, och även fackliga organisationer och enskilda invånare bidrog. Därmed fick Ulricehamn behålla det vackra trähuset med tinnar och torn. 1982 kunde Folkets Hus återinvigas, och 1985 skänkte riksteatern en ny ridå. Sedan dess har det gamla föreningshuset både växt och moderniserats i takt med tidens krav. Under taket ryms nu två bio- och teatersalonger- den gamla som nu har 219 platser, och en mindre med 97 platser i en nybyggnad. Under taket ryms både biograf Eurostar och Bio kontrast, som samsas om tider och utrymmen, och dessutom finns ett mindre rum för föredrag och andra sammankomster. 

Världspremiär
Folkets Hus var också tidigt ute med direktvisningar av operaföreställningar från Metropolitan i New York, och med dagens teknik sker biopremiärer samma kväll som i Stockholm och Göteborg.
En världspremiär har också ulricehamnarna upplevt i Folkans lokaler. I december 2010 visades för första gången i världen Änglagård, tredje gången gillt, och i publiken fanns alla medverkande skådespelare på plats. De minglade också bland stadens invånare före föreställningen. Anledningen att man valde just Folkan i Ulricehamn till världspremiären var att alla tre Änglagårdsfilmerna spelades in i och kring staden.
Där bodde också filmteamet under inspelningssomrarna, och några av scenerna i den senaste filmen var dessutom inspelade på – just det – biograf Folkan.

Text: Agneta Tjäder